Mitt i natten, i Odense

Klockan ett pa natten lyfter jag min tunga resvaska upp for trappen till ett hotell dar jag inte behover presentera mig i receptionen och mobilen och datorn slar automatiskt over till deras wifi. Jag ler artigt och ber om ursakt for att jag anlander sa sent - som om tjejen i receptionen suttit vaken precis just for min skull. I hissen pa vag upp till rummet (som jag noterar att jag bott i ett dussintal ganger tidigare) flyger en lista forbi i huvudet, en lista pa saker jag ju skulle gjort idag, samtal jag skulle ha ringt och email jag skulle ha skickat pa taget. Listan tar aldrig slut och jag ligger pa sangen, fullt pakladd och dricker klunkar av ljummet, avdankat bubbelvatten och raknar minuterna i huvudet tills jag maste infinna mig vid frukostbordet nere i restaurangen i morgon bitti - som faktiskt redan ar idag. Klockan ar ju kvart over ett pa morgonen. Motet borjar ju klockan sju.
 
Jag maste tvatta haret, tanker jag, men reser mig inte upp. Det finns inte en enda muskel i hela kroppen som vill lyssna. Fem veckor. I fem veckor ska jag latsas att manniskor bara behover 4 timmars somn per natt och att hela varlden rasar om jag inte finns tillganglig pa telefon, per sms, email, roksignal och flaskpost 24 timmar om dygnet.
 
Fem veckor.
 
Ingenting ar roligt nar man ar sa trott och under sa pass mycket press. Minuterna tickar forbi och jag far ont i magen nar jag tanker pa morgondagen och dagen efter det... och dagen efter det. 5 veckor kanns som 50. Hela kroppen gor ont och jag vill grata men orkar inte. Det finns inte plats i huvudet till grat. Jag har ju hela huvudet fullt med saker som ska goras och hela brostet fullt med angest over att det inte finns fler timmar per dygn. Vem ska uppfinna fler timmar? Vem ska hitta mer tid till folk som mig?
 
Ogonen branner och jag staller klockan pa 5.30. Pa nattduksbordet ligger den senaste boken om varlden och hjarnan och sjalen. Om inre lugn och det som faktiskt ar viktigt. J har tipsat och rekommenderat och jag vet att han vet precis hur det kanns att stanga av, filtrera bort och bara kliva upp pa morgonen som en robot och i hemlighet hata att ingenting kanns langre, att allt bara ar. Jag sneglar lite pa boken och tanker att det ar riktigt ambitiost av mig att ens fundera over att hinna med att lasa den... och att inte kanna mig skyldig nar jag val gor det. Finns det kanske en rapport jag kan ga igenom istallet, eller en presentation jag kan forbereda? Ett email jag kan svara pa? Ett hotell jag kan boka, eller twitter-statistik jag kan analysera?
 
Antagligen. Definitivt. Alltid.
 
5 veckor och 4 dagar. Sen ska jag ta tag i det faktum att jag ar 26 ar gammal och utbrand.

Kommentarer
Postat av: Förortsmorsan

Men du, vad är viktigast? ❤️

2015-03-10 @ 20:08:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback