"I morgon tar vi sovmorgon!" utbrast en kollega fran Stockholm, nar vi gick tillbaka till hotellet i stormvindarna pa Oland i gar kvall. Vi hade precis atit middag pa narmasta korvkiosk (jag protesterade inombords hela tiden och at precis bara sa mycket som jag behovde for att vara saker pa att ingen av dem skulle ifragasatta det - flottiga pommes och sladdriga hamburgare fran en kiosk sadar ar INTE min grej) och langtade allihop till vara sangar.

 

09.45 i morse star jag i morgonrocken med nytvattat har och tycker inte att de tagit sa hemskt mycket sovmorgon i alla fall, grabbarna, nar de stampar och vill aka vidare till Jonkoping vilket var nasta stop pa var Sverigeturné. Det var sa skont att verkligen ta en sadan dar riktig sondagsmorgon for mig sjalv pa hotellet och det tog verkligen emot att packa ihop och aka. Innan vi begav oss ivag over Olandsbron dock sa hann jag med veckans omgang med silvershampoo (nar man bor i London sa maste man, minst en gang i veckan, for med avgaser och dalig luft sa blir ljust slingat har som mitt sa trist i fargen) och inpackning. Lyckades aven med en ansiktsmask och mysig frukost pa rummet. Trots lugnt morgonpyssel innan vi akte sa somnade jag i bilen till Jonkoping av ren utmattning. Jag sov inte alls sa manga timmar i natt som jag behover och vet egentligen inte vad det var som blev fel. Det ar mycket tankar som far runt i huvudet nu, saker jag vill gora och forandra, och aven mycket jobbgrejer som jag aldrig riktigt kan slappa. Jag ar en person som tar mycket ansvar och ibland betyder det att jag engagerar mig valdigt intensivt i saker, jobbet inkluderat. Nar man dessutom jobbar for ett foretag som mitt, dar alla ar valdigt involverade sa dras jag med ytterligare. Jobbar man med manga manniskor som man tycker om och bryr sig om ocksa sa blir det extra svart att bara lagga saker at sidan for att det rakar vara helg eller mitt i natten...

 

Aven nar vi kom fram till hotellet och hade fatt ata sen middag sa lag jag och vilade en stund. Det blir ju morkt har i Sverige sa fort pa vintern, och aven om dagarna blir kortare i England ocksa pa vintern sa ar det inte alls lika manga timmar som gar bort som har och jag marker, t.o.m efter tva veckor i Sverige att jag blir trott fortare har. Fran klockan 16.00 sa gar jag omkring och tror att klockan ar 21, minst! Jag var sa trott dar pa eftermiddagen efter ett par timmar i bilen och thaimat och nar jag blir trott sadar sa fryser jag. Det fick bli dubbla tacken i sangen och en kollegas jacka och en timmes somn till.

 

Nu pa kvallen har vi varit ute i Jonkoping for ett par glas vin och lite plockmat men med lite halvtaskig service och en lang dag framfor oss i morgon sa stannade vi inte sa lange. Det ar trakigt nar det blir sa, for vi som kommer over fran England ar forstas vana vid toppservice nar man ar ute och dricker, men aven de som inte bor dar tyckte att det var riktigt dalig attityd hos personalen (som tog betalt for saker vi bestallt men aldrig fick t.ex).

 

Nu nar jag ar instangd pa ytterligare ett hotellrum och kanner att jag mest suttit stilla eller sovigt middag hela denna sondag sa langtar jag tillbaka till blasten och oronbedovande ljudet av vagor ute pa Oland. Igar var jag ute i flera timmar och gick langs vattnet. Det var svart att ta sig fram pa vissa stallen men det gor mig ingenting sa lange jag far rora pa mig och andas riktig luft. Med riktiga skor och varm jacka, halsduk och vantar sa fros jag inte en enda gang och vande egentligen bara hem for att solen var pa vag ner. Torrt, klart och kallt pa ett sa friskt satt att jag ville spara lordagsluften pa flaska och ta med hem till sotiga London.