Jag verkligen kampar for att julen ska infinna sig... eller i alla fall gora sig paminnd pa nagot satt. Ett par juldukar pa borden och jag och min bror gick och kopte den storsta granen vi kunde hitta och sedan hoppades jag att det skulle ga lite av sig sjalvt. Utan sno och utan storre engagemang fran nagon annan i familjen har det dock visat sig vara lite smaknepigt. Idag ska jag forsoka overtala yngsta brorsan att vi i alla fall kan ge oss pa att gora ett pepparkakshus. Det har absolut varit tradition tidigare men aven den nagonting jag alltid envisats med. Sa en personlig tradition ar det kanske mer an nagonting annat. Det ar lite i sista stund att bygga pepparkakshus dagen innan julafton men vad ska man gora?

 

I morse slog jag in julklapparna jag kopt i alla fall och har egentligen en till jag skulle vilja ordna. Ett sallskapsspel kanske eller ett pussel eller nagot till i morgon, som en present till alla, men det ar sa svart. Spelen i leksaksaffaren sag antingen alldeles for barnsliga ut, eller for avancerade. Alternativet ar ju att plocka fram Monopolet, men usch sa lang tid det tar att spela och det ar alltid nagon i familjen som trottnar halvvags igenom och sa far man sla och ga at den personen ocksa och langsamt men sakert sa ar det inte roligt langre... 

 

Lite sa kanns hela situationen i allmanhet. Langsamt men sakert ar det inte roligt langre.

 

Jag ser fram emot nar det kanns roligt igen och inte bara bortglomt och undantrangt. Kanske tar det manga, manga ar men for min egen skull kommer jag nog att gora nagonting annat pa julen tills dess. Jag ar inte en person som mar bra av att avveckla allting. Jag tycker om lekar, pyssel, presentinslagning och overraskningar. Problemet ar bara att ingen annan i min omgivning gor det, utan tvart om tycker att desto mindre man behover engagera sig desto battre.

 

Jag ar glad over att jag ar jag dock, och att nagon dag i framtiden sa kommer jag ha nytta av min kreativitet, pahittighet och mitt pyssel. Just nu kanns det lite ensamt och bortkastat, men nagon dag sa.

 

Just nu drommer jag om vad jag kan hitta pa nasta ar istallet for det har det har. Det har varit samma sak i flera ar och nu tror jag faktiskt att jag har trottnat pa riktigt. Jag hoppas kunna resa, riktigt langt bort. Varmt eller kallt spelar inte sa stor roll faktiskt, men garna nagonstans jag inte tidigare varit! Det far bli en julklapp till mig sjalv, att helt enkelt lova att jag inte ska kampa pa med det har helt sjalv en gang till. De senaste fem aren far racka.