Tystnad ar alltid lang. Fredagar ar annu lite langre. For mig ar fredagar, och helgen som foljer; den dar lordagsmorgonen som reser sig i rosa damm mot ljumna plattak och sedan brinner, smalter, bloder ner blodorange och violett over himlen for att samla sig i pastell igen morgonen efter, en definition av avstand som branns mot huden som saknad.

Fredagar ar en paminnelse av allt jag aldrig vill komma ihag, av det jag garna glommer. Jag brukade langta, istallet for att sakna, men langtan brann bort nar avstandet blev djupare istallet for langre.

Jag trostar mig med tanken av att den som inte saknar inte vet vad mer varlden kan vara, inte vet hur vackert det allra vackraste kan bli.

Jag kan stanga undan mycket, springa ifran det och latsas som ingenting. Men tusen mils fredagar och en himmel jag onskar jag kunde klattra over gar inte att springa ifran.

Tystnad ar alltid lang. Fredagar ar annu lite langre. For mig ar fredagar, och helgen som foljer; den dar lordagsmorgonen som reser sig i rosa damm mot ljumna plattak och sedan brinner, smalter, bloder ner blodorange och violett over himlen for att samla sig i pastell igen morgonen efter, en definition av avstand som branns mot huden som saknad.

Fredagar ar en paminnelse av allt jag aldrig vill komma ihag, av det jag garna glommer. Jag brukade langta, istallet for att sakna, men langtan brann bort nar avstandet blev djupare istallet for langre.

Jag trostar mig med tanken av att den som inte saknar inte vet vad mer varlden kan vara, inte vet hur vackert det allra vackraste kan bli.

Jag kan stanga undan mycket, springa ifran det och latsas som ingenting. Men tusen mils fredagar och en himmel jag onskar jag kunde klattra over gar inte att springa ifran.

Jag latsas inte om att det inte alltid varit sa. Jag saknar, jag langtar inte. Langta kan man bara gora efter nagot som finns snart igen.