Jag sov i tre febriga timmar igar kvall innan jag med frost i lungorna drog pa mig strumpbyxorna under tacket igen. Jag sminkade om mig och tog bussen in till Kingston for att distrahera mig sjalv med bio. Jag sag Love and Other Drugs, ocksa kand som Anne Hathaway's Nipples, men kunde knappt koncentrera mig. I huvudet snurrade intrycken fran dagen, blodet som spred sig over det vita, polerade stengolvet och i magen vaxte oro for C. Det blev en hard knut av tankar och jag vred mig i stolen, kollade telefonen i morkret och tankte att nu maste val filmen vara slut snart, snart maste jag val kunna andas igen?

Det var skont att ga ut i morka januarinatten efterat. Det regnade och det samlades en djup pol av smutsligt storstadsvatten kring mina skor nar jag stod och vantade pa bussen mellan tva fnittriga tjejer och ett par poliskonstaplar i reflexvast och hoga hattar.

Solen trangnde in i min varld tidigt i morse. Solen som jag inte tror jag sett pa veckor. Jag vande ryggen till ljuset och gomde mig langt ner under tacket igen, forsokte na C ytterligare en gang och blinkade bort nervosa tarar och magont tills jag tillslut fick tag pa min skatt, min lilla vampyr.

Lagsamt har dagen tagit form idag. Jag somnade om och nar jag vaknade igen fanns bara energi for en lang dusch. IKEA far vanta tills i morgon, kanske t.o.m till nasta vecka. Jag ska ju faktiskt bara ha ramar. Istallet tog jag en promenad till Asda, kopte ost och naturell yoghurt forsokte koncentrera mig pa Cheryl Cole pa iPoden.

Dag tva av min tva veckor langa ledighet och redan nu finns det for mycket tid till tankar och saknad efter de som ar langt borta. Emma sa igar kvall, nar hon sag mig nervost vantande pa soffan, att det maste vara varst anda, nar man kanner att man behovs nagonstans, men man vet inte var.

Men nog vet vi nog alltid var vi har varann, du och jag. Precis har.