Jag lovade mig sjalv att jag skulle ta en paus och blogga efter att jag hade skrivit klart min Law of Tort essay. 1500, exakt - precis som jag vill ha det - ord senare och nu sitter jag har nojd och glad. Jag har fortfarande 500 ord kvar i min annotated bibliography men 500 ord for nagon som dekorerar sitt sprak sa som jag gor ar en latt match. Jag har atit grillad kyckling och nachos till middag, hunnit med ett glas diet coke eller tva, pratat med C en snabbis och tittat till bade facebook och twitter.

Hela helgen har jag och Emma konstaterat att det inte ens kanns som helg, men idag har kanslan aterfunnit sig hos mig. Efter en jobbig natt med magont och iskalla tarar i hela magen slappte paniken tidigare under dagen och jag kunde andas igen. Ironiskt nog ar ju helgen slut igen om nagra timmar, men det gor inte sa mycket. Det betyder bara att C ar tillbaka pa jobbet och jag, efter min inlamning i morgon, eller i natt beroende pa nar jag orkar ga till campus, har en hel vecka av ledighet framfor mig. Inga inlamningar, men forhoppningsvis ett oversattningsjobb eller tva.

Pemberton opererades i tisdags och tumoren i hans mun togs bort, forhoppningsvis i helhet och utan att den kommer tillbaka, fastan risken att den ska aterkomma ar sa stor att jag knappt vagar hoppas. Nu nar den ar borta, parasiten i min alskade, alskade hund, sa borjar det sjunka in att han faktiskt, an sa lange, varken ar sjuk eller har ont och att kanske far vi behalla honom i ytterligare ett par ar i alla fall. Jag vill sa garna, men samma sekund som han inte mar bra langre ar det inte rattvist. Jag onskar jag fick vara med honom just nu, njuta av den tid som ar kvar. Hur lang eller kort tid det an ar.