Jag vill ju prata om precis vad det ar, exakt vad som gick fel och alla stallen det gor ont pa. Jag vill prata och forklara och trassla ut men det gar inte alls. Det tar stopp och orden fastnar i benmargen och pa tungan rullar sma fina vita logner, latta som snoflingor men vassa som glas och det gar ju utav bara farten.

Du ar sa mycket sotare nar du star oskyldig och forvirrad, vadar fram i det blanka vattnet av oro, till mig. Du haller hart i min hand, kramar om mina fingrar och viskar, vem gjorde dig illa? Varfor skulle jag smutsa ner dig med orden, "Det gjorde du." Varfor skulle jag slappa din hand och se dig rakna och backa tillbaka, 1 steg, 2 steg, 3 steg - vi sprang sa fort tillsammans att vi aldrig hann. Vi hann aldrig rakna och dagarna och stegen var inte samma.

Vi sprang sa fort, och foll sa hart att varlden hunnit ikapp. Med blodiga knan och vata kinder skulle jag flacka ner dig med sanningen.

Istallet skyller jag pa nagot annat. Ett oidentifierat orosmoln, en oforklarlig katastrof och du tror mig inte ens. Men anda vill du inte fraga mig igen. Vi latsas bada tva att varlden inte alls raserat himlen och alla flyktvagar.

Nar du tror att ingen ser sa tittar aven du mot horisonten och jag far ytterligare en anledning till att fortsatta ljuga. Dolja.

Du har dina egna hemligheter och jag ska vara lattad och glad. Trygg och lycklig, for nu spelar det langre ingen roll.

~*~

Ingenting saktar ner. Jag ar tillbaka i England, tillbaka i London och allting ar lite morkare, lite regnigare och magen kniper lite hardare.

I fredags infann sig nastan alla i var varld under samma tak for inspelningen av Danny's tv serie Popstar to Operastar. Sam och Lisa lyckades halla sams i nastan en hel kvall och Ellie, Ellen och Sandra motte upp vid studion. Von fick ta hand om min Claire under fredagen och vi sprang omkring med sa mycket fjarilar i magen over alla olycksscenarion vi kunde tanka oss medan vi vantade pa att fa bli inslappta och fa vara platser, Claire vid min sida och Lisa flitigt tuggandes mint for att halla henne pa gott avstand.

Valkommen till var sandlada. Hink och spade finns att hamta hos Danny Jones.

Harry behovde inte manga sekunder for att kanna igen var lilla influgna klasskompis och vinkade till Claire med ett finurligt leende nar han anlande. Fantastiskt komiskt tyckte jag, ren fasa, tyckte inte sa ovantat, Claire. Gladare blev vi dock nar Tom skuttade forbi och vinkade och log glatt at oss. Hans mamma hade tipsat om att vi var dar men det visste vi inte forran efterat.

Ant var dar ocksa, vilken hojdpunkt! Vanessa fran The Saturdays hamnade i the bottom two igen och fick den har gangen aka hem! Danny var jatteduktig och ar saker och kvar i tavlingen.

Lordagen var en top 10 mest forvirrande och frustrerande dag... dag! Eftersom det pa annat hall ordnats forsenad fodelsedagsoverraskning at mig (och Claire inte tillhor detta halls favourite people sa hon fick inte under nagra omstandigheter folja med - hon funderade pa att crasha det hela anda men tyckte vi hade varit sa duktiga och fredliga so far under helgen) var jag tvungen att vara tillbaka och ensam till klockan tva. Det slutade med att jag tog bussen till gemensamma kompisar 30 minuter away dar hon spenderat natten (allt for att undvika WW3) kl 9 pa morgonen. Hon sov fortfarande men jag och Ellen drack lite juice i koket och sen krop jag ner i soffan jag med och sen spenderade vi tre timmar i en hog. Lite muttrande och viskande utbyttes mellan oss men annars var det en lugn morgon aven om jag led av att hjartat slog for fort och lugnorna tog in for lite luft nar klockan borjade bli for mycket.

Det var svart att saga hej da, aven om jag vet att vi ses igen om tre veckor, som allra mest, kanske tidigare an sa till och med.

Kastade mig pa bussen tillbaka, det tog alldeles for lang tid nu nar lordagstrafiken kommit igang pa allvar och med trafikolyckor och kaos vid Golders Green sa slutade det med att jag fick kliva av bussen i Cricklewood (ingenting du vill gora frivilligt) och vanta pa att Alice skulle hamta upp mig med bilen fran deras postkontor. Darifran akte vi till West Hampstead for ett klassiskt komplett tea party. Det var jattefint och mysigt. Tack sa mycket Sam, Lisa, Alice och Sandra for en jattetrevlig fodelsedagsfika.

Idag ska jag och Lisa aka ut till Brent Cross for att hitta lite nya dvder och ata lunch och sen blir det en lugn kvall hemma. Claire flyger till Frankfurt idag, men aker direkt fran en kompis sa aker inte med henne till Heathrow som jag i vanliga fall gor. Kanns konstigt men vet ocksa att det kanske ar lattare sa. Farre tarar och mindre brak har i the flat dar de inte stottar flygplatsbesok i den aran. Eller flygplatsbesok i storsta allmanhet faktiskt... och inte tagresor heller.

Pa mandag har Lisa ledigt fran jobbet sa vi aker in till stan for shopping - eller hon ska val shoppa och jag ska vara smakrad, jag vill inte gora sant innan Tyskland som narmar sig med stormsteg. Sen ar det tillbaka till Kingston, och uni pa tisdag och kanske, men det ar lite hemligt, besok fran Claire igen nasta helg.

Danny ar tillbaka pa ITV for att sjunga opera igen pa fredag, och det ar aven vi! Ser fram emot det.

Kanns nastan helt ofattbart att den har helgen som vi oroat oss for sa lange nu faktiskt lider mot sitt slut bade utan slagsmal och verbal smutskastning. Well... bakom stangda dorrar raknas inte.