Never forget. Never forget the tears I've cried for you.

När luften slits ur lungorna och hela världens färger stormar omkring mig som en ilsken orkan... vad kan jag göra för dig då?

Du som låter mig se rakt in i dig, på samma sätt som du ser rakt in i mig... hela vägen igenom.... tills jag känner mig alldeles matt och tom.

She don't wanna know,
Don't say you love her
You should let her go...
Don't say that you need her.

Jag vill att du ska stanna tiden åt mig. Jag vill att du ska skydda mig från den ilskna orkanen och floden av tårar som snart fyllt mitt bröst.

Fötterna vill inte flytta på sig, inte ta ett enda steg mer, mina knän har låst sig. Luften känns kall mot mitt hjärta men bränner mitt skin. Blickarna sticker mig som nålar. Adrenalinet skriker i mina öron... jag är rädd.

Jag vet att mina instinkter borde säga "Spring! Spring och vänd dig inte om!", men jag väntar på dig.

Jag vet inte om jag fryser eller svettas, men det spelar ingen roll när din röst smeker min hud som en mjuk julivind.

Det är inte lättnad jag känner. När du är arg och ledsen blir du oförutsägbar men jag vet att det inte är mig du är arg på. Med handen på din bröstkorg känner jag ditt hjärta slå.

Hårt. Hårda snabba slag som ska hjälpa mig att lugna mitt eget rusande hjärta... Jag ser in i dina ögon och undrar om du är lika rädd som jag?

Trying to wash away unwanted memories...

"Jag ska inte vara rädd... det är inte därför jag är här" viskar han utan att egentligen svara på min fråga.

Jag känner hans hand i min. Han ler mot mig och han vet att jag är precis lika rädd som innan. Både han och jag vet att det inte gör något. Det spelar ingen roll. Små cirklar i min handflata, en stöttande hand på min rygg... Lätt som en viskning med tyngden av en evighet.

Never forget...